söndag 30 december 2012

Så liten plats en människa tar på jorden.
Mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.

...


Ingrid Arvidsson

lördag 25 december 2010

Jag har inte...

...blivit frälst tycker bara att den var fin...om det är någon som undrar :-)

Fotspår i sanden

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Ligger kvar!

Nästa gång tänker jag inte resa mig upp, då ligger jag kvar...

måndag 29 november 2010

6 månader!

De senaste 6 månaderna har varit ett enda sammelsurium av blandade känslor - obeskrivlig kärlek och djupaste sorg.
Hur fan går det ihop, kan meddela att det gör det inte - sover inte och äter inte, tänker för mycket-om,hur, VARFÖR ???

Härom veckan fick jag höra :
Du har tagit allt så bra, du är så glad och positiv - verkar ha accepterat allt som hänt det senaste 1½ året.
Jo, du ska veta att jag ska bli skådis i mitt nästa liv - hade jag lust att svara.

Samtidigt är jag övertygad om att hon inte är den enda runt omkring mig som tänker så...det är ju det jag visar utåt - inte att jag är så trött i huvud av allt så att det känns som om hjärnan ska explodera.

Pappa jag saknar dig så det gör ont!

Jag hoppas att ni sitter däruppe 
"somewhere over the rainbow"
och har det riktigt jälva bra - för vad skulle
det annars va för mening med allt.

PS. Om du läser det här så är 
jag uppriktigt ledsen över att du
aldrig fick träffa din dotterson, 
han är en fantastisk liten person!