Hur länge klarar man sig utan mat och sömn?
När säger huvudet och kroppen ifrån?
Vem har tryckt på stoppknappen?
Kommer denne någon att trycka på start?
Vad händer då?
När är det min tur att få ta in och känna all den här jävla smärtan?
Vill inte vara "duktig"!
Det finns ingen här som kan ge mig den trygghet jag känner att jag behöver för att kunna förstå vad som har hänt......
*andas åza, andas*
2 kommentarer:
KRAMAR!!! Önskar jag kunde göra mer! Säg till om du vill att vi ses... Och om det är något annat också! Blir så ledsen för din skull... =(
Kära du! Det smärtar att höra hur du har det, jag förstår att den tunga verkligheten hunnit ifatt dig, nu när allt inte bara handlar om det praktiska längre. Gråt och skriv ner så mycket tankar du orkar...kanske kan en liten vårsolsstrimma och en liten vårfågelssång lätta lite, mycket lite, men dock...ta emot den hjälp du kan få från släkt och goda vänner, duktiga Åza behöver all vila hon kan få, sov så mycket som är möjligt, glöm inte att fylla på med matenergi..."håll ut" som Tomas Ledin sjunger. Sänder varma kramar till Dig!! Eivor
Skicka en kommentar