Det känns så konstigt!

Du finns inte längre!

Jag har inte fällt en tår sen den eftermiddagen.

Jag vill gråta och släppa på trycket men jag är inte säker på att jag har förstått.

Det är så obegripligt.

Borde jag inte gråta hejdlöst?

Är jag i chock?

Vadå chock?

Jag känner mig inte chockad...

Jag känner mig tom och kall som inte kan fälla en tår,trots att det gör så fruktansvärt ont!

Jag förstår ju rent intelligensmässigt...

Känslomässigt not so much...

Jag är en "flykting" från mina egna känslor...