Den här veckan har inte varit den bästa!
I lördags förlorade en bekant till mig sin son i kriget i Afghanistan och imorgon tar en annan vän avsked av sin pappa, precis som jag gjorde för tre månader sen och av mamma för knappt 1½ år sedan.
Det väcker så mycket känslor när vänner runt omkring mig förlorar sina kära, det är då jag förstår att jag är långt ifrån färdig, dörren jag stängt är inte riktigt riktigt stängd.
Ni ska veta att jag tänker på er i allt det jobbiga ni har framför er och om det finns något ni behöver hjälp med (stort som smått) är det bara att säga till!
krama era käraste en extra gång, för man vet aldrig när de rycks bort för en...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar